Laktos och Talibaner

Den Indiska publiken tittar in mot oss

Den Pakistanska publiken

Oj titta! Turister i Pakistan!! Och nej, de är inte tvungna att ha på sig burka. Bilden är tagen vid gränsen.

Bakom mig ser ni de öppna gränsgrindarna mellan Pakistan och Indien och en fullsatt indisk publik tittar in mot oss och viftar på flaggor. Musik spelar högt på vardera sida och man tävlar i sång och vem som högst kan ropa ZINDABAD (länge leve) efter respektive landsnamn. Alltså: Pakistan Zindabad! (eller Indien, för all del)

På den pakistanska sidan sjöng och dansade pakistanska sikher i ceremonin.

Jag är nyligen hemkommen från en fältresa till Pakistan där jag följde upp en Sida och Islamic Relief insats. Det var första gången på 9 år som jag återvänt till Pakistan och nu när jag varit där fattar jag inte varför jag hållit mig borta så länge.

Visst, bomber går av här och där, och landet har precis dränkts i en enorm flodkatastrof. Men det är inte över för det. Pakistan är helt fantastiskt och folket är så modiga som orkar leva trots att de är omringade av människor som utsätter dom för våld och fara i den Pakistanska regeringen, Talibaner och amerikanska armén.


Jag reste runt i de mest oroliga områdena i norra Pakistan bland annat Nowshera och Charsadda för att besöka tältläger och byar där återbyggnadsarbetet är på gång. Det är svårt att tro att folk dött där bara två månader tidigare och att alla de gröna sockerrörsfälten som än står kvar idag, är helt förgiftade och oanvändbara. I de byar jag besökte hade alla hus sköljts bort och vädret blir riktigt kallt under oktober månad. Hur ska dom klara sig utan ett ordentligt hem, utan skor, utan täcken?


Resan har varit otroligt känslosam och efter en vecka med arbete från morgon till kväll behövde jag en paus. Jag tog en dag ledigt under min resa för att besöka vänner i Lahore som i princip klarat sig ganska bra undan översvämningarna. Min absoluta favoritstad! Världens bästa mat, kultur i överdos, vackra kläder, tyger och hantverk, och de mest förföriska byggnaderna. För första gången i mitt liv besökte jag gränsen mellan Indien och Pakistan, Wagah border, och deltog i en helt fantastisk ceremoni som äger rum mellan länderna varje kväll året runt.


Efter att jag återvänt från Pakistan väntade provresultaten från mitt läkarbesök. Jag har d-vitamin brist och är laktosintolerant. Laktosintolerant? Moi? Min värld rämnar efter kännedomen om det sistnämnda! Give me Talibans anyday but don't touch my dairy!