25 april 2010
Jag är inte Profetens* fru...
...och därför gäller inte de regler eller uppmaningar i Koranen som riktades endast till dem.
Därför kan jag be i samma sal som män, för det gjorde man på Profetens tid. Vem är vi att ändra på det eller, än värre, påstå att det är haram?
Det är tydligt att vi muslimer själva inte har någon aning om vår egna historia. Om hur kvinnor under Profetens tid och efter levde och deltog i samhället med män. Det blir extra tydligt i debatten om kvinnans plats i det religiösa livet. Många talar med känslor, och tycken. Inte fakta. Ingenting provocerar mer bland muslimer (och icke-muslimer) än frågan om kvinnan. That's a fact.
"Jag vet inte riktigt mycket om hur det var då, MEN..." är ganska vanligt att höra.
Problemet idag är att kvinnor själva står i vägen för en förändring i detta område. Man har i flera hundra år accepterat att följa män i allt man gör och vet om islam. Jag märker allt mer att kvinnor som jag runt om i världen, många med slöja, praktiserande och uppväxta i denna religion islam, börjar tala ut om dessa frågor om kvinnors delaktighet i det religiösa livet. Dokumentären Me & The Mosque** av kanadensiska Zarqa Nawaz är ett måste för alla att se.
Det är dags för muslimska kvinnor att ta upp böckerna om vår historia och läsa.
*frid vare med honom
** Tack för tipset Svarten
Läs även andra bloggares åsikter om Muslimer, Islam, Feminism, Jämställdhet, Delad bön, Segregering, Kvinnor,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fazeela Selberg Zaib
14 kommentarer:
Och jag tror att det är först när man på ett naturligt sett tar den "plats" man menar man har rätt till att det accepteras fullt ut. Ofta måste man kämpa till att börja med, men vad det nu än gäller, så är det först när man bara ÄR och bara GÖR som omgivningar slutar fundera på det hela. Men nu vet jag knappt vad jag pratar om när det gäller ditt ämne.. ;) God morgon!
Zarqa Nawaz är också kvinnan bakom tv-serien "Little mosque on the prairie" där hon behandlar samma ämne på ett humoristiskt sätt: http://tinyurl.com/2vm3uzm
HÅLLER MED DIG 100%!
Tack för ett utmärkt inlägg!
kram
EM: god morgon/eftermiddag på dig med :)
Ja det ligger något i det du säger. Jag antar att det blir svårt när man bara är och bara gör, och omgivningen inte riktigt hänger med.
Det är väl där skon klämmer. Jag skulle kunna bara gå in i stora bönesalen, ställa mig längst bak i rummet och be, långt från männen. Men något säger mig att folk inte bara skulle sluta tänka på vad jag gör.
SVARTEN: Jo jag upptäckte det, och kan du tro att jag aldrig sett serien förr (hört talas om den en miljard gånger). Igår började jag och maken se den och det är bland det bästa jag sett på länge!!!
IDA: Hvala puno!
PS! I bosnisk "moské" (lokalen där vi samlas, alla bär i samma rum (om det finns plats). Men ibland blir det så att killar fyller i hela rummet och kvinnor får sitt plats i rummet bredvid.
Interesting...
Hahahah "strutsarm" aaaaahahahhaahahaaaaaaaaaaaaaaaaa I was so far away from that damn cashier!
Hejhej!
Jag har just skrivit ihop ett diskussions-inlägg i min blogg angående tattoo's.
Jag har själv tatueringar och tycker det är sjukt snyggt!
vad tycker du om tatueringar - hiss eller diss?
Har du någon tattoo?
Om du har det har den någon speciell betydelse?
Kika gärna in i min blogg och lämna ett avtryck i detta inlägg: http://saabiina.blogg.se/2010/april/26-april-10-diskussions-inlagg-12.html
jag kommer senare att skriva ihop en liten sammanfattning där jag länkar personer med tatueringar - om de skickar en bild på den till mig som jag då lägger upp och länkar genom - eller om någon lämnar en lite fyndig kommentar ;)
Tack på förhand!
Kram /sabina & Leon
IDA: Jag har alltid känt mig mer välkommen i bosniska moskéer när jag var i Bosnien än i en del andra moskéer.
HABIBA: The queen of unswiftness has entered the building!
SABINA: Välkommen till bloggen! Tatueringar? Well, jag har kollat på en hel del Miami Ink, och de har ju otroligt mycket talang måste jag säga, även om jag kanske inte själv skulle tatuera mig.
Inte så konstigt att du gifte dig med en bosnisk man :-)
Du kände dig alltid hemma bland bosnier. Hos oss är det väldigt lätt för att vi har blivit flexibla att acceptera alla möjliga nyanser av islam-uppfattningar. Det beror på systemet i landet vi hade då och det som skapades idag. Och oavsett vilken nyans av tros uppfattningar man har, ändå ser de flesta som människans privat och personligt sak. Dessutom har vi levt i ett samhälle som inte har förtryckt kvinnor. Så ser man helt spontant och naturligt på det att vi alla utför bönen i samma rum.
IDA: Ja det kan man ju verkligen säga...sen finns det många andra anledningar men mentalitet är definitivt en viktig fråga...
Stå på dig syster! Jag håller verkligen med det du säger. Tack för att du tar upp frågan.
Helt ärligt tycker jag att det är skönt att vi kvinnor har ett eget rum som är "vårt", där man kan amma sina barn osv.
För mig handlar det inte om att det skulle bara kvinnoförtryckande eller någonting om att ha det så, utan jag personligen föredrar att ha det så oavsett om man gjorde så på profeten Muhammad (frid vara ver honom)s tid eller inte.
Jag säger inte att det är fel att kvinnan får vistas i "mannens rum", det är inte det jag menar. När det inte är så mycket folk och det är föreläsning brukar vi göra så i vår lokala moské. Men som sagt, jag tycker att det är skönt att ha ett "kvinnorum".
Btw, jag älskar din blogg. Må Allah belöna dig för ditt arbete!
ANONYM: Välkommen :)
Jag förstår dig verkligen. Men jag tror att med dagens kreativitet och byggmöjligheter, är det möjligt att ha ett gemensamt bönerum som ändå har plats för mera avskilda delar där de som vill amma, eller vara med barnen, kan vara det i avskildhet.
Det finns så många kreativa lösningar till att vara i samma rum, men ändå inte se varandra.
Det jag motsätter mig, är reaktioner från en del som hävdar att det skulle vara haram eller oislamiskt att vara i samma rum. Det stämmer ju inte.
Tack för ditt stöd och stop by anytime! :)
Skicka en kommentar